Inspirerad❤️

Jag läste i dag en så fin text från en annan uppfödare och blev så inspirerad,  för hon satte fingret så fint på hur det är.

En fråga som man ofta får som uppfödare är om det inte är svårt att lämna bort bebisarna när de flyttar?

Och det är det ju såklart, från att de föds i vårt sovrum så är de ju älskade och ömt vårdade av mammakatt och av oss alla i familjen. I varje ny kull så blir det nästan alltid så att även tonårspojkarna fäster sig alldeles extra mycket vid någon av individerna i kullen, en för alla och envar, någon som fastnar lite extra och alla är de så speciella och fina individer.

Och när de flyttar känns det skönt att se att 14 veckorna hos oss är fullt tillräckligt för mamma katt, hon är klar med ungarna och säger osentimentalt adjö när de åker. Samt att vi redan har samtalat om att de har ett nytt fint hem som väntar dem. 

Vi väljer med omsorg och under de veckor som går när kattungen växer till sig hos oss och vi träffas vid kattungebesöket som förhoppningsvis bekräftar vår känsla och det känns som att vi lär känna varandra. När kattungen flyttar fäller såklart hjärtat en liten tår och man går litegran på spänn. 
Man väntar, även om man inte vill låtsats om det.
Men när uppdateringen kommer, när allt fallit på plats, det kommer en bild, en text eller både ock från den nya familjekonstelationen som bildats. ❤️🙏 Det är då man känner i sitt hjärta att det är det som driver en att fortsätta. Alla dessa underbara katter och deras så fina kattfamiljer som nu finns.❤️ Underbart. 😻